Efter revolutionen

Hittills har våra träffar i höst bestått av omflyttning, sortering, städning och samtal. Vi har haft svårigheter att komma fram till våra vävstolar efter att vår lokaltillgång har minskats ner. Men det kommer att bli bra till slut intalar vi oss.  Vi har förstås olika förmågor, och en del av oss ( undertecknad t. ex.) har svårare för omvälvande förändringar utan full kontroll över processen.
Gunnel har spikat, skruvat och satt upp hyllor, samt klätt lådor med tyg, så vi på ett lätt sätt ska förstå vilka färger mattrasorna har i respektive låda. Väggen kan ju också betraktas som en konstinstallation med lite god vilja. 

Men visst var det nyttigt att gå igenom våra gemensamma tillgångar. Vi inser att vi antingen behöver leva i åtskilliga hundra år, eller också få en starkt utökad medlemskår, ifall vi ska kunna förbruka vårt material under överskådlig tid. 

Nu ser vi snart "ljuset i tunneln" och kan kanske börja planera för nya vävuppsättningar. Några vävar finns ju kvar sen i våras, så ingen ska behöva känna sig arbetslös. Vi har också fortfarande fler vävstolar än medlemmar i föreningen, så vi välkomnar alla som är intresserade av att lära sig väva, eller kanske redan kan väva och vill vara med i gemenskapen i vår förening Vävskälet. Anmäl ditt intresse här eller på vår hemsida.

Efterlängtad återträff

 Efter att vi i princip har förbjudits att träffas, så har vi nu äntligen fått tillåtelse och modet att köra igång våra vävträffar igen. Det känns verkligen skönt, och jag hoppas att vi kan hålla ett lagom avstånd, så ingen ska behöva känna sig utsatt för risken att bli smittad av Coronaviruset. Merparten av oss tillhör ju den s.k. riskgrppen, men vi har förhållit oss försiktiga under hela sommaren och hoppas att vår plats på jorden också har hjälp till att skydda oss för viruset.
 Vi börjar i sedvanlig ordning med att äta surströmming. Sen tar en period av städning vid, eftersom det har skett en del förändringar i våra lokaler. Men vår förhoppning är att det kommer att bli bra till slut, även om vi får dela upp oss i mindre grupper, för att städningen ska kunna ske på ett säkert sätt.  Vi ser trots allt framtiden an med tillförsikt.  

Lite glesare dukning än vanligt.

Men surströmmingsmackan är lika god- om inte godare än vanligt.

Vi tackar Monica och Gunnel för de goda kakorna till kaffet (som jag dock missade att fota av).