Leta i den här bloggen

söndag 24 februari 2019

Nu blickar vi framåt




Vi har just haft årsmöte i vår förening Vävskälet. Vi var i det närmaste fulltaliga. Närmast kameran sitter vår hedermedlem Siv 95 år. Vi startade med en värmande soppa. Sedan gick årsmötet som en dans.

Vintervy från Vävstugan

Vi beslöt att ha Öppet Hus i Vävstugan en gång per termin. Första tillfället blir måndag den 8 april. Då är alla välkomna att besöka oss och bedöma om det kanske är dags att gå med i föreningen. Vi har två olika typer av medemsskap och pris. 300.-/ år för de som vill vara med och väva. Det innebär också att man är delaktig i hela processen från uträkning, varpning, pådragning, solvning osv.
För stödjande medlemmar,  som kanske vill vara med oss på någon utflykt eller bidra med någon lotterivinst, eller bara stödja vår verksamhet i största allmänhet kostar det 100.-
Sommarvy
Vi har en fin utsikt från övre plan, där de flesta av våra mattvävar är placerade. Det är så roligt att sitta i en gammal vävstol som gått i arv i generationer och känna att den fungerar fortfarande.
Man sitter bekvämt och vävstolen står stadigt tack vare dess stabila konstruktion. Har man dessutom obegränsad tillgång till trasor av återbrukade textilier, så är lyckan gjord. Utmaningen är förstås att bestämma design efter de färger som finns och som är ens favoriter.


tisdag 29 januari 2019

Fortsätter på vant-temat

I lördags besökte några av föreningens medlemmar en utställning av vantar från Jukkasjärvi-Kiruna och Jokkmokk  på Nordanå i Skellefteå. I anslutning till den utställningen höll Erika Nordvall Falk ett intressant och gripande föredrag om de vantar och personer som gett henne inspiration och idéer till utställningen. Däribland en äldre släkting -Teres Torgrim som också samlade på vantar. .
Vantar från Jukkasjärvi-Kiruna -området
Jag kunde tyvärr inte närvara och lyssna på föredraget men hade förmånen att se utställningen i Jokkmokk 2016.
Och jag är utan tvekan beredd att  hålla med Erika om att " En mönterstickad vante är som ett smycke". Övriga Swerije är kanske inte heller medvetna om den långa tradition av stickning som förekommit i vår norra del av landet.
"I verket "Lapponia" från 1673 beskrivs hur samer i Lappland behärskar tekniken : Med mycket tunna järnstickor och "den mjukaste harullen" görs mössor och andra värmande plagg. " citerat ur brochyren från utställningen.
När vantarna skulle rekonstrueras fick man använda stickor nr 2 och 4-trådigt garn för att få den rätta tätheten.
Utställningen innehåller över 100 unika mönster : Originalvantar, rekonstruktioner och foton.
Vandringsutställningen har visats på flera platser i Västerbotten och går fortfarande att boka.
Här är ett kort reportage i Norran och ett utförligare från Lokaltidningen när utställningen  var i Dorotea.
Erika har också gjort en bok om dessa vantar . Den boken och många fler har min personliga favorit bland stickbloggare Nördic Knitting rececenserat.  Boken Marknadsvantar Aejlegsvaanhtsh finns att köpa på flera ställen, bl.a hos Slöjdmagasinet.

Det var en trio nöjda besökare som lämnade Skellefteå museum i lördags, och förklarade när vi möttes i går, att vi andra missat något intressant.
Vi noterade med förvåning att alla vantar hade en rakt insatt tumme, inte den kiltumme som var vanlig på Solvårs vantar från Norge. Kan det vara en källa till fortsatt forskning?




tisdag 11 december 2018

Mera vantar till utställningen

En av våra medlemmar -Solvår Nordvik Persson- kommer från Røros i Norge och har haft anmödrar som varit suveräna på att sticka, så fick vi komplettera vår utställning när hon kom med alla sina ärvda vantar. 
Det var fantastiskt att se alla variationer på temat svart-vita mönsterstickade.
En del med instickat stadsvapen och datum för när staden grundades. 

Vantarna är stickade av Solvårs "Bestemor" Ingeborg Sofie Nordvik. Född 1877 på Nordviksgården. 



Det är fint att se att de varit flitigt använda

                     Barnvantar med den klassiska Selburosen 


Vilken skatt och fint minne av en farmor.
Hoppas att dagens unga också i framtiden förstår att uppskatta det deras anmödrar slöjdat.









onsdag 5 december 2018

Det lackar redan mot jul

Höstterminen lider mot sitt slut. Vi har bara en träff kvar innan vi tar julledigt. 
Vi har redan hunnit med att äta ett jättegott julbord på Café Ångloket med Kusfors Allaktivitetsförenings fantastiska kock Julija Hansson. På deras Facebooksida kan ni se några bilder som Ann-Britt delade med sig av. 
 Att väva plädar är populärt hos de flesta av våra medlemmar.
Denna vävs i kypert.
Inte har vi hunnit allt som vi planerat, men en del har ändå hänt sedan vi startade i september. Vi träffas ju bara en gång i veckan, så vi får väl ha måttliga krav på produktionen. Främst vill vi ju förkovara oss och testa olika vävtekniker. Roligast är det att göra egna mönster, och komponera egna färgkombinationer där tekniken så tillåter.
Pläd i dubbelväv med ränder i "söistrut" som vi kallar det här hos oss. 

I måndags hängde vi en liten utställning med vantar som vi har gjort, fått eller ärvt. De flesta bidrog Monica med, men även Ing-Marie, Barbro, Ingrid och undertecknad hade med sig vad vi kunde hitta i vantväg. Den kan komma att kompletteras nästa måndag, och vill ni hinna se den så får ni hälsa på i vävstugan före klockan 20.00 på måndagkväll.
Exempel på Monicas vantar
 Hon stickar också tvåändsstickning med bravur
Barnvantar som har hållit i över 60 år med bara lite lagning av tummen.
Dessa fick Barbros man Erik som liten av sin faster. 
Ing-Marie ger bort de flesta vantar hon stickar, men ett par med hästmotiv fick vi låna. 
Riktig julstämmning fick vi när Monica tände sin ärvda över 100 år gamla ljusstake från Amerika. 

onsdag 31 oktober 2018

.. Stundom får vi också besök....

I måndags fick vi besök av 11 damer från Byske vävförening.. De var entusiastiska över vad vi hade att visa. Skaftväxling var något nytt för dem, såväl som den mekaniska skedkroken.
 Vi har ju som bekant väldigt trångt mellan vävstolarna, så det var svårt att ta bilder. 
Lite lättare att fota när de satt sig vid fikaborden.
Jag lyckades väva ut hålkrusväven senare på dagen. De som är medlemmar i Riksvävarna kan se vänotan under månadens väv för maj 2018. Barbro Persson heter hon som designat, och vi har vävt dynor av olika material som trasor ,stränggarn, sisal och mattullgarn.
De som inte redan är medlemmar i Riksvävarna är välkomna att bli. Årsavgiften är 275 och betalas till bg 5267-9941. Förutom en mängd vävsedlar, så får medlemmarna även tidningen Solvögat 4 ggr/år. Samt om de väljer att´ansluta sig till Västerbottens region "Västerbottensvävarna" så får de vara med på roliga träffar och workshops. Som ordförande i regionsföreningen hälsar jag alla välkomna att bli medlemmar. Vi har också en egen Blogg där du kan läsa om vad vi haft för oss. .


tisdag 16 oktober 2018

Vi besöker Agnetas vävbod, Nordanås vävstuga och Barbro Frimodig i Vallen

Som ni kanske förstått så gillar vi att röra på oss i geografin. Mest blir det dock med hjälp av bilar.
Den 1 oktober åkte vi på ett besök i grannkommunen Skellefteå. (Några av våra medlemmar bor ju också i den till ytan rätt stora kommunen )
Agnetas vävbod är en välsorterad butik vad gäller vävgarner och tillbehör. Hon varpar också på beställning till de som inte har tid eller möjlighet att varpa själva. Vi tycker dock att det är viktigt att följa processen från start, och varpar våra vävar själva. Men det är bekvämt att ha en butik med vävgarn på nära håll -  knappt 5 mil från oss .
Vi hann inte längre än till Skellefteå förrän vi blev hungriga. Nordanågården har god mat och bra service.
Sen tittade vi helt spontant in i Nordanås vävstuga. Vi hade tur att flera av medlemmarna var på plats och kunde berätta om hur deras förening och vävstuga drivs.  (Och jag har än inte plockat upp mobilen för att dokumentera).
Lokalen ägs av kommunen ( eller kan det vara muséet?) och får nyttjas av Skellefteå vävstugeförening mot att de har öppet för allmänheten att komma och väva under några sommarmånader.
Så bar det av till det verkliga målet för utflykten - till textilkonstnären Barbro Frimodig i Vallen.
Äntligen får jag upp min mobilkamera.

 Vi hade t.o.m. tur med vädret. Barbro välkomnade oss ute på gården.
 Sen fick vi gå in till hennes ateljé.   

Hon väver bilder, målar och broderar.
Själv var jag mest intresserad av att se hennes varptryckta textilier.

Självporträtt i varptryck
Innan vi åkte hemåt igen fick vi titta in i Vallens bönhus där Barbros vackra bilder hänger framme vid koret.  En trevlig och inspirerande dag, som gav oss ny energi. 





torsdag 27 september 2018

Vi är igång igen

Sommaren har gått fort, den har varit osedvanligt varm och det har inte precis lockat oss in i vävstugan. Men vi gjorde i alla fall ett försök att ha Öppet Hus under sista helgen i Juli.
Den 30 juli var det Trasmattans Dag och den firade vi i Vävskälets vävstuga i Petiknäs. Vi startade ett lotteri som vi just avslutat, och eftersom det också fanns loppisbord utanför vävstugan, så lockade det folk som kanske inte annars skulle ha besökt vår vävstuga. Många blev nostalgiska över att besöka den skola de gått i som barn, och som vi nu kan kalla för en skola för de som vill lära sig väva.

"Fröken" var ovanligt lätt klädd denna dag.
Nu har hösten kommit och vi har avnjutit surströmming i sedvanlig ordning, som uppstart för våra studiecirklar. .

Nästa vecka åker vi på en liten studieresa till grannkommunen. Återkommer med rapport från den.