Knutar i väven

Riksförenigen för handvävning har temat "Knutar i Väven " 2012-2014. Hade inga direkta planer på att bidra med något, men den väv jag nu kämpar med verkar fylla kriteriet.
Varpade en sjalväv av lite blandade ull- och silkegarner och tog även med ett turkosfärgat angoragarn jag köpt på en vävmässa för några år sen. Men det skulle visa sig ödesdigert. Det höll att varpa men inte i väven! Vet inte hur många trådar jag lagat hittills, och bara kommit någon decimeter. Kanske är det straffet för att jag använder angoragarn av okänt ursprung. Hade varit bättre att jag spunnit upp den egna angoraullen. Men tiden räcker ju inte alltid till allt man skulle vilja hinna. 

Något bättre gick det efter att jag penslat på en "välling". Jag fick receptet av min kompis Ulla : 1 msk vetemjöl, 1 msk salt, 1 msk potatismjöl, 1 l vatten vispa koka upp och låt svalna.

Tur att inte varpen är så lång. Hade beräknat till två sjalar, men får jag en som går att använda så får jag vara nöjd. men en lär sig ju alltid något av ens misstag. Nu vet jag att det aldrig skadar att kolla dragfastheten på garnet innan varpning. 

Hösten är här-hösten är härlig!

Så har den då äntligen kommit. Hösten som ger oss friheten att sitta vid våra vävstolar utan att känna att vi borde vara ute i solen.

 Det är inte så att jag inte uppskattar sommaren. Denna sommar har ju varit alldeles osedvanligt lång och skön. Och många sysslor, som att klippa trasmattor och spinna garn, kan en ju med fördel göra utomhus vid vackert väder. Men nog är det en speciell känsla när det regnar och blåser, och en får sitta inne och dunka på sin kära vävstol.

Nu har jag också hittat en lösning på problemet att väva vid TVn utan att störa omgivningen.
Den lilla ramen Zoom Loom tar inte mycket plats , och är helt ljudlös. 

Fyra små fyrkanter vävda i handfärgat merinogarn blev till lavendelkuddar. 

Så fick jag äntligen användning för lavendeln jag köpte i Amsterdam. 

Besök på vävstugan "Kulturarvet" i Arvidsjaur

Västerbottensvävarna ( som är regionavdelningen av Riksföreningen för Handvävning) besökte sitt grannlän Norrbotten förra lördagen. Eftersom de flesta i gruppen som åkte också är medlemmar i vår lilla förening Vävskälet, så tar jag mig friheten att berätta om den här.

Vi startade med att besöka Arvidsjaurs hembygdsgård - Gamla prästgården. Det var en fin gård som inrymde många intressanta objekt, samt en hemslöjdsbutik med kafé.

Flera roliga mattor av äldre datum fanns i de olika rummen.

Dessutom fick jag svar på en gåta som förundrat mig. Har ett redskap som jag varit osäker på vad det används till. Men nu fick jag bekräftat vad jag anat - att det var en kam för att reda ut skohö.

Flera höstolar finns också i min ägo. Har dock inte samlat in något skohö.

 Dom används som förvaring till leksaker åt barnbarn och barnbarnsbarn. 

När kaffesuget blev för stort begav vi oss till det egentliga måle t- Vävstugan Kulturarvet som drivs av Sol-Britt Dahlberg Karlsson

och hennes kollegor.

Där blev vi bjudna på kaffe och gott fika, och Sol-Britt berättade om resan fram till dagens välfungerande vävförening.

Vävstugan var ett under av ordning och reda.

Många fina mattor och vävnader har producerats där sedan starten 2007.

Imponerad måste man vara av denna matta av stickade cottolinremsor. Den har en helt annan stabilitet än man skulle få av ett sträng-garn i samma material. En lösning för alla med stort lager cottolin och tillgång till stickmaskin med motor.
Vi hoppas på ett besök av de flitiga damerna från Arvidsjaur i vår vävstuga nästa år.

Resan avslutades med god lunch i Gallejaur.

Ett intressant besöksmål med anor från 1800-talets början.

Projekt vadmal

Trots avsaknad av stamp så försöker vi att hitta ett bra sätt att krympa ylletyg. I detta fall in en stor tvättmaskin modell äldre.

 Efter att tygets bearbetats en dryg halvtimme i ca 40 gradigt vatten och lite såpa var Barbro nöjd med resultatet.

 Det tuskaftsvävda tyget blev lagom tätt och förhoppningsvis perfekt efter mangling. Efter centrifugering i en gammal fristående centrifug blev tyget tillräckligt torrt att ta med hem.

Nu återstår bara att skrädda och sy. 

Sommarlov

Den senaste tiden har vi inte bara vävt måste vi erkänna. Förutom studieresan till Forsa, så har vi besökt varandras hembyar.

Förra måndagen åkte vi till Monicas hemby Högheden, där hon bjöd på fika med bl.a god hembakad rabarberkaka med rabarber från den egna täppan.

I måndags bjöd Birgitta oss på en sightseeing i Knutes hotell i Svansele och vi njöt av utsikten och det överdådiga lunchfikat. 

Vår begåvade vävkollega Tina ( som tyvärr inte kunde närvara) har målat väggdekorationerna i rummen på hotellet.

Nu tar vi sommarlov från vävstugan, men det innebär på intet sätt att vi blir sysslolösa.
Sommaren medför många möjligheter till aktivitet både textila och andra.
Blir abstinensen för stor kan vi ju alltid åka på måndagsworkshop i Rengård under juli. 

Intressant resa med många studiebesök.

Vi brukar ju erbjuda våra medlemmar en eller flera kortare eller längre studieresor. I vår hade vi tänkt åka buss till Vävdagarna i Forsa tillsammans med linföreningen , men tyvärr blev det för få anmälda så den resan blev inställd.
I stället körde vi själva. Det är ju för- och nackdelar med detta, men vi fick ju en större frihet att bestämma  när och var vi skulle stanna.
Första besöket i torsdags var på Textilarkivet i Sollefteå. Deras tema var återbruk och passade oss förstås som hand i handske.

Där fanns även en fin linutställning med många fantastiska damastvävnader.
I Sollefteå hittade vi även ett par trevliga loppisar, som också verkar i samma återbruks-anda. Vi är ju ständigt på jakt efter material, även om hyllorna i vävstugan bågnar.
Fredagen tillbringade vi i Forsa. Vi försökte dämpa köplusten, men lyckades inte helt. Några kilon garn slank ner i våra väskor och kassar och jag kunde inte motstå Maria Lindbergs linnetunika i min favoritfärg.
Vi stannade också upp en stund vid Ulla Perssons monter och fick lite kunskap i virkning med lingarn.

Vävar från den nyutkommna boken Nya Vävar 

De textilier i Forsa folkhögskolas utställning som imponerade mest, var distanskursens utställning som byggde på nya vävar gjorda med inspiration av gamla textilier från Forsa forngård. Deras första uppgift var att ta fram en väv som så mycket som möjligt liknade den ursprungliga och sedan göra en fri nytolkning.
Tyvärr var det fotoförbud, så vi kan inte visa något resultat i bild, men en kudde i noppväv som fanns på forngården var en av inspirationskällorna.

Lördagen var hemresedag, och vi stannade till i Sundsvall och lyssnade på trasmatteambassadör Hanna-Kristine ,(som också är nyvald ordförande i Riksföreningen för Handvävning) och tittade på den utställning av trasmattor som fanns på Kulturmagasinet.

Ett 30-tal konstnärer och konsthantverkare från Nordingrå hade tursamt nog konstrunda under Pingsthelgen, så vi fick också chans att se en del av deras utställningar. Hos Happy Hantverk på Nordingråvallen träffade jag en kollega från tiden med Magasin Åtta - Sonja Johansson.

 Det var trevligt att se deras produkter i den miljön, och det var inte utan att jag blev lite nostalgisk.

 Men förhoppningsvis träffas vi i Sundsvall till julutställning även detta år.
Vi var också förbi på det fantastiska Mannaminne, men hade lite för kort om tid för att hinna gå runt i alla hus. Det får bli ett återbesök en annan gång.
Vi kom lagom till Varuträsk för att se en fantastisk solnedgång. Ett trevligt slut på en trevlig resa!

Hyllning till en bortgången väverska och varmt välkommen till en ny.

Det är ingen idé att förneka att merparten av oss som väver är 60+. Vi kämpar förstås på olika sätt att bibehålla ett ungdomligt sinnelag, men åren går och förr eller senare så är det  vår tur att "gå över floden" för att citera P-O Enquist. En av de som varit aktiva väverskor i Petiknäs dog för en tid sedan, och nu är det en uppgift för de anhöriga att ta hand om den mångfald av textila slöjdalster som den forna sömmerskan och väverskan Märta producerat under sin levnad. 

Hennes svägerska som är med i vårt gäng lät oss ta del av hennes knappsamling, och vi blev som barnungar på julgransplundring. Vad är det med knappar som är så fascinerande? Jag måste fråga Susan Sondell som samlat knappar och håller föredrag i ämnet. 

Känner mig rikare än vanligt efter att ha (för en billig penning) inkluderat dessa knappar i min samling.

Några av Märtas mattor tyckte jag också kunde passa i mitt kök.

Den här mattan är vävd med linvarp och återbrukade textilier, som traditionen bjuder.

Vi hoppas förstås alla att någon tar hand om och uppskattar våra alster när vi gått bort. Men än lever vi i tron att vi ska bli över 100 år och orka väva länge än. Det är ju bevisat hälsosamt att vara en skapande människa, så bara detta är ju skäl nog att fortsätta - även om de flesta av oss i ärlighetens namn har det vi behöver i fråga om textilier till hemmet.

Men de av oss som har barn som uppskattar en fin trasmatta har ju fler argument. Som t.ex Ingrid som vävt sin första trasmatta hos oss. Hon har flyttat till grannbyn från Tyskland för några år sen och kom med i gruppen, mest för att få tillfälle att träna på sin svenska, men väver nu med liv och lust. 

Denna ska bli en gåva till sonen. 

Ingrid fyllde 70 år i påsk och hade bjudit oss alla på kalas.

Vi vill tacka henne så mycket och önska lycka till med det nya livet som väverska. 

Vi väver vidare ....

Tiden rusar verkligen iväg när man har roligt. Tänk att vi redan passerat mitten på mars.
Vi väver vidare i vår vävstuga - och några av oss väver också hemma.
Barbro är en flitig vävare, både hemma och i vävstugan. En riktig stöttepelare.

Solvårs glädje över att ha färdigställt den 2 meter breda dubbelvävda yllemattan går inte att ta miste på .Nu återstår förstås kantavslutningen - nog så tidskrävande.

Jag har varpat en sjalväv av de fina babyalpackagarn jag köpte av Annie i Holland. I kanten har jag lagt till lite silkeblandat garn från Anntorps väv.

 

Solvår beställde en babyfilt av Annie av samma sorts mjuka garn. Helt underbar och uppskattad av barnbarnet.

 

 

 

 



 

 

Gott Nytt Vävår!

Det är inte utan att längtan till vävstugan i Petiknäs gör sig påmind redan. Kanske jag tar mig en tur dit till veckan, även om vi officiellt inte börjar om med vävningen förrän den 14 januari.
Men först en delredovisning av projekt "Väva vadmal av Västerbottensgarn". Köpte 1-trådigt Västerbottensgarn av Katarina Roos i höstas , som jag varpat av. Några härvor till inslag också. Sen har jag S-spunnit av ull jag köpt från grannbyn Svansele och gjort en provväv.

 Men frågan var - hur stampa en bit vadmal på ca 3 meter? Jag testade med att hälla på såpa och varmt vatten i en balja där jag la den fuktiga väven.

 Sen stampade jag med en vedklabbe, eftersom jag inte hittade mina klädstötar under snön. Inget särskilt hände. Något krympte det men man såg fortfarande trådarnas korsningar. Efter en stunds stötande tog jag hjälp av fötterna.

Men det blev ingen större skillnad. Antagligen är jag för otålig till min natur, för efter en halvtimmes stampande blev jag trött på att inget hände, och slängde biten i tvättmaskinen och satte den på 40 grader. Men resultatet blev inte heller nu vad jag önskat.

Visserligen krympte tyget och man såg tydligt hur de olika garnkvalitéerna krympte olika mycket. Men det blev ju inte som stampad vadmal.

Biten med handspunnet inslag såg ut som bouclé

Den andra delen var mer lik vadmal

Sensmoral: Genvägar är senvägar. Får börja om igen och ty mig till ett riktigt stamperi.