Det är ingen idé att förneka att merparten av oss som väver är 60+. Vi kämpar förstås på olika sätt att bibehålla ett ungdomligt sinnelag, men åren går och förr eller senare så är det vår tur att "gå över floden" för att citera P-O Enquist. En av de som varit aktiva väverskor i Petiknäs dog för en tid sedan, och nu är det en uppgift för de anhöriga att ta hand om den mångfald av textila slöjdalster som den forna sömmerskan och väverskan Märta producerat under sin levnad.
Hennes svägerska som är med i vårt gäng lät oss ta del av hennes knappsamling, och vi blev som barnungar på julgransplundring. Vad är det med knappar som är så fascinerande? Jag måste fråga Susan Sondell som samlat knappar och håller föredrag i ämnet.
Känner mig rikare än vanligt efter att ha (för en billig penning) inkluderat dessa knappar i min samling.
Några av Märtas mattor tyckte jag också kunde passa i mitt kök.
Den här mattan är vävd med linvarp och återbrukade textilier, som traditionen bjuder.
Vi hoppas förstås alla att någon tar hand om och uppskattar våra alster när vi gått bort. Men än lever vi i tron att vi ska bli över 100 år och orka väva länge än. Det är ju bevisat hälsosamt att vara en skapande människa, så bara detta är ju skäl nog att fortsätta - även om de flesta av oss i ärlighetens namn har det vi behöver i fråga om textilier till hemmet.
Men de av oss som har barn som uppskattar en fin trasmatta har ju fler argument. Som t.ex Ingrid som vävt sin första trasmatta hos oss. Hon har flyttat till grannbyn från Tyskland för några år sen och kom med i gruppen, mest för att få tillfälle att träna på sin svenska, men väver nu med liv och lust.
Denna ska bli en gåva till sonen.
Ingrid fyllde 70 år i påsk och hade bjudit oss alla på kalas.
Vi vill tacka henne så mycket och önska lycka till med det nya livet som väverska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar