Vårt gemensamma löv - nummer 1677

Ett gemensamhetsprojekt i form av ett av de 2000 jättelöv som ska pryda Liljevalchs konsthall kunde väl vara ett trevligt arbete mellan passen i vävstolen?  frågade jag , som diktatorisk ordförande i föreningen.

Lydiga och snälla som våra medlemmar är, tog dom sig an uppgiften att brodera på de "klackar" som jag klippt till av olika ylletyger.

Sydde först en form av vadmal som skulle passa till den träform som vi fått av hemslöjdskonsulent Kristina Ersviken. Så broderade jag vår slogan på kanten.
Det blev en rolig samling lappar som speglar våra olika ursprung och sinnelag.
Från  tyska Edelveiss till märke för kvinnokamp och svenska flaggan.

 

Det vore ju trevligt att få visa vilka som står bakom konstverket också. Fast eftersom vi träffas på lite olika tider under dagen, så lyckades jag inte fånga alla på samma bild.

Förmiddagsgruppen : Ingrid, Monica, Eva, Lillemor, Gun och Gunborg.
saknas gör Ann-Britt som var på resande fot.

Anita - vår kassör

Eftermiddagsgruppen: Solvår, Tina, Barbro och jag själv med mitt eget löv. 

Innan jag skulle åka och lämna in våra löv, så surfade jag runt på nätet för att se vilka olika tekniker och kontfärdiga löv, som slöjdare i andra delar av landet hade skapat.  Då får jag till min förvåning och förskräckelse se hur det är tänkt att löven ska monteras! Jag hade ju förstås tänkt att löv hänger från trän.

Men dom ska tydligen monteras upprättstående!

Det skulle ju inte fungera så bra med den klackmatte-teknik som vi använt. Så det blev till att sprätta och vända på steken. Åtta arbetstimmar senare var det i alla fall klart.

Ni får själva avgöra ifall det blev någon skillnad på löven och vilket som blev bättre.

" Det man inte har i huvet får man ha i .....händerna "