Intressant resa med många studiebesök.

Vi brukar ju erbjuda våra medlemmar en eller flera kortare eller längre studieresor. I vår hade vi tänkt åka buss till Vävdagarna i Forsa tillsammans med linföreningen , men tyvärr blev det för få anmälda så den resan blev inställd.
I stället körde vi själva. Det är ju för- och nackdelar med detta, men vi fick ju en större frihet att bestämma  när och var vi skulle stanna.
Första besöket i torsdags var på Textilarkivet i Sollefteå. Deras tema var återbruk och passade oss förstås som hand i handske.

Där fanns även en fin linutställning med många fantastiska damastvävnader.
I Sollefteå hittade vi även ett par trevliga loppisar, som också verkar i samma återbruks-anda. Vi är ju ständigt på jakt efter material, även om hyllorna i vävstugan bågnar.
Fredagen tillbringade vi i Forsa. Vi försökte dämpa köplusten, men lyckades inte helt. Några kilon garn slank ner i våra väskor och kassar och jag kunde inte motstå Maria Lindbergs linnetunika i min favoritfärg.
Vi stannade också upp en stund vid Ulla Perssons monter och fick lite kunskap i virkning med lingarn.

Vävar från den nyutkommna boken Nya Vävar 

De textilier i Forsa folkhögskolas utställning som imponerade mest, var distanskursens utställning som byggde på nya vävar gjorda med inspiration av gamla textilier från Forsa forngård. Deras första uppgift var att ta fram en väv som så mycket som möjligt liknade den ursprungliga och sedan göra en fri nytolkning.
Tyvärr var det fotoförbud, så vi kan inte visa något resultat i bild, men en kudde i noppväv som fanns på forngården var en av inspirationskällorna.

Lördagen var hemresedag, och vi stannade till i Sundsvall och lyssnade på trasmatteambassadör Hanna-Kristine ,(som också är nyvald ordförande i Riksföreningen för Handvävning) och tittade på den utställning av trasmattor som fanns på Kulturmagasinet.

Ett 30-tal konstnärer och konsthantverkare från Nordingrå hade tursamt nog konstrunda under Pingsthelgen, så vi fick också chans att se en del av deras utställningar. Hos Happy Hantverk på Nordingråvallen träffade jag en kollega från tiden med Magasin Åtta - Sonja Johansson.

 Det var trevligt att se deras produkter i den miljön, och det var inte utan att jag blev lite nostalgisk.

 Men förhoppningsvis träffas vi i Sundsvall till julutställning även detta år.
Vi var också förbi på det fantastiska Mannaminne, men hade lite för kort om tid för att hinna gå runt i alla hus. Det får bli ett återbesök en annan gång.
Vi kom lagom till Varuträsk för att se en fantastisk solnedgång. Ett trevligt slut på en trevlig resa!

Hyllning till en bortgången väverska och varmt välkommen till en ny.

Det är ingen idé att förneka att merparten av oss som väver är 60+. Vi kämpar förstås på olika sätt att bibehålla ett ungdomligt sinnelag, men åren går och förr eller senare så är det  vår tur att "gå över floden" för att citera P-O Enquist. En av de som varit aktiva väverskor i Petiknäs dog för en tid sedan, och nu är det en uppgift för de anhöriga att ta hand om den mångfald av textila slöjdalster som den forna sömmerskan och väverskan Märta producerat under sin levnad. 

Hennes svägerska som är med i vårt gäng lät oss ta del av hennes knappsamling, och vi blev som barnungar på julgransplundring. Vad är det med knappar som är så fascinerande? Jag måste fråga Susan Sondell som samlat knappar och håller föredrag i ämnet. 

Känner mig rikare än vanligt efter att ha (för en billig penning) inkluderat dessa knappar i min samling.

Några av Märtas mattor tyckte jag också kunde passa i mitt kök.

Den här mattan är vävd med linvarp och återbrukade textilier, som traditionen bjuder.

Vi hoppas förstås alla att någon tar hand om och uppskattar våra alster när vi gått bort. Men än lever vi i tron att vi ska bli över 100 år och orka väva länge än. Det är ju bevisat hälsosamt att vara en skapande människa, så bara detta är ju skäl nog att fortsätta - även om de flesta av oss i ärlighetens namn har det vi behöver i fråga om textilier till hemmet.

Men de av oss som har barn som uppskattar en fin trasmatta har ju fler argument. Som t.ex Ingrid som vävt sin första trasmatta hos oss. Hon har flyttat till grannbyn från Tyskland för några år sen och kom med i gruppen, mest för att få tillfälle att träna på sin svenska, men väver nu med liv och lust. 

Denna ska bli en gåva till sonen. 

Ingrid fyllde 70 år i påsk och hade bjudit oss alla på kalas.

Vi vill tacka henne så mycket och önska lycka till med det nya livet som väverska. 

Vi väver vidare ....

Tiden rusar verkligen iväg när man har roligt. Tänk att vi redan passerat mitten på mars.
Vi väver vidare i vår vävstuga - och några av oss väver också hemma.
Barbro är en flitig vävare, både hemma och i vävstugan. En riktig stöttepelare.

Solvårs glädje över att ha färdigställt den 2 meter breda dubbelvävda yllemattan går inte att ta miste på .Nu återstår förstås kantavslutningen - nog så tidskrävande.

Jag har varpat en sjalväv av de fina babyalpackagarn jag köpte av Annie i Holland. I kanten har jag lagt till lite silkeblandat garn från Anntorps väv.

 

Solvår beställde en babyfilt av Annie av samma sorts mjuka garn. Helt underbar och uppskattad av barnbarnet.

 

 

 

 



 

 

Gott Nytt Vävår!

Det är inte utan att längtan till vävstugan i Petiknäs gör sig påmind redan. Kanske jag tar mig en tur dit till veckan, även om vi officiellt inte börjar om med vävningen förrän den 14 januari.
Men först en delredovisning av projekt "Väva vadmal av Västerbottensgarn". Köpte 1-trådigt Västerbottensgarn av Katarina Roos i höstas , som jag varpat av. Några härvor till inslag också. Sen har jag S-spunnit av ull jag köpt från grannbyn Svansele och gjort en provväv.

 Men frågan var - hur stampa en bit vadmal på ca 3 meter? Jag testade med att hälla på såpa och varmt vatten i en balja där jag la den fuktiga väven.

 Sen stampade jag med en vedklabbe, eftersom jag inte hittade mina klädstötar under snön. Inget särskilt hände. Något krympte det men man såg fortfarande trådarnas korsningar. Efter en stunds stötande tog jag hjälp av fötterna.

Men det blev ingen större skillnad. Antagligen är jag för otålig till min natur, för efter en halvtimmes stampande blev jag trött på att inget hände, och slängde biten i tvättmaskinen och satte den på 40 grader. Men resultatet blev inte heller nu vad jag önskat.

Visserligen krympte tyget och man såg tydligt hur de olika garnkvalitéerna krympte olika mycket. Men det blev ju inte som stampad vadmal.

Biten med handspunnet inslag såg ut som bouclé

Den andra delen var mer lik vadmal

Sensmoral: Genvägar är senvägar. Får börja om igen och ty mig till ett riktigt stamperi.

Julbord i Gallejaur

De flesta av Vävskälets medlemmar har genom åren blivit alltmer förtjusta i aktiviteter såsom resor och god mat. I fjol åt vi mat med julstuk på Svansele vildmarkscenter. I år bokade vi julbord i Gallejaur. Väldigt trevligt och gott. Tyvärr hade jag inte förstånd att ta upp kameran i AndersLarsa-gården där vi blev bjudna på glögg. Väldigt fint och stämmningsfullt julkök, med intressanta detaljer såsom Husmodern från 20-30talet och vackert dekorerad krans i taket.
Men några bilder från det nybyggda informations- och restauranglokalen hann jag i alla fall få med

GOD JUL till er alla från oss alla!

Juluppehåll i vävstugan

Hur roligt vi än har i vår vävstuga, så tar vi ett uppehåll över jul och nyår. I år har vi dessutom en festlig avslutning på vävåret, men julbord i Gallejaur.
Vi har fått flera nya medlemmar i år, vilket gläder oss mycket.

Gudrun -en av våra nya medlemmar - väver pläd.

Ewa , också nytillkommen medlem, testar bordsvävstolen hon ärvt.

Gun har vävt i vävstugan långt före oss andra.Många fina mattor har tillverkats i denna anrika vävstol.

Elin ,vår yngsta medlem , kommer tyvärr att flytta och lämna oss. 

Vi välkomnar därför särskilt alla unga som vill lära sig väva. Fast någon åldersgräns uppåt har vi inte heller. 

Alla - damer såväl som herrar- är välkomna att bli medlemmar i vår ideella vävförening. 

Öppet hus i Vävstugan i Petiknäs

I går var det Öppet Hus hos oss i Vävskälet och det visade sig bli ett populärt arrangemang. Vare sig det berodde på intresse för vävningen eller för det hembakta brödet som bjöds på till fikat, så var det jätteroligt för oss medlemmar i föreningen.

Förutom vävarna i våra vävstolar, så visade Barbro och Solvår hur man kan använda trasor även om man inte har plats för en vävstol.


På eftermiddagen träffades vi på Medborgarhuset i Norsjö där Hillevi Wadensten visade kläder ur Länsmuseets samlingar. Det är intressant att filosofera över gamla textilier och den historia som följer med dem.

Idag hann jag förbi hos våra kollegor i vävstugan på Kronan i Norsjö. 

Den huvudansvariga Siv Björk håller god ordning bland vävtillbehören.

Ebba Boman är en annan duktig väverska med en aktningsvärd ålder. 

Hon väver för tillfället handdukar, men är även expert på ripsvävar.

Några prover på hålkrus vävda av Kerstin Andersson inspirerade till en ny uppsättning med denna teknik. 

En fantastisk värld är öppen för oss som håller på med vävning, och man blir aldrig fullärd oavsett om man lever i hundrade år!