Det är inte utan att längtan till vävstugan i Petiknäs gör sig påmind redan. Kanske jag tar mig en tur dit till veckan, även om vi officiellt inte börjar om med vävningen förrän den 14 januari.
Men först en delredovisning av projekt "Väva vadmal av Västerbottensgarn". Köpte 1-trådigt Västerbottensgarn av Katarina Roos i höstas , som jag varpat av. Några härvor till inslag också. Sen har jag S-spunnit av ull jag köpt från grannbyn Svansele och gjort en provväv.
Men frågan var - hur stampa en bit vadmal på ca 3 meter? Jag testade med att hälla på såpa och varmt vatten i en balja där jag la den fuktiga väven.
Sen stampade jag med en vedklabbe, eftersom jag inte hittade mina klädstötar under snön. Inget särskilt hände. Något krympte det men man såg fortfarande trådarnas korsningar. Efter en stunds stötande tog jag hjälp av fötterna.
Men det blev ingen större skillnad. Antagligen är jag för otålig till min natur, för efter en halvtimmes stampande blev jag trött på att inget hände, och slängde biten i tvättmaskinen och satte den på 40 grader. Men resultatet blev inte heller nu vad jag önskat.
Visserligen krympte tyget och man såg tydligt hur de olika garnkvalitéerna krympte olika mycket. Men det blev ju inte som stampad vadmal.
 |
| Biten med handspunnet inslag såg ut som bouclé |
 |
| Den andra delen var mer lik vadmal |
Sensmoral: Genvägar är senvägar. Får börja om igen och ty mig till ett riktigt stamperi.
Efter att tygets bearbetats en dryg halvtimme i ca 40 gradigt vatten och lite såpa var Barbro nöjd med resultatet.
Det tuskaftsvävda tyget blev lagom tätt och förhoppningsvis perfekt efter mangling. Efter centrifugering i en gammal fristående centrifug blev tyget tillräckligt torrt att ta med hem.
