Besök och besökare

Lika roligt som det är att få besök av andra vävare, lika roligt är det att själv få besöka olika vävstugor.
I torsdags besökte några av oss Arvidsjaur och Vävföreningen Kulturarvet. Den här säsongen har det vävts mattor av olika slag. Många duktiga väverskor visade upp sina alster.

Ett bra sätt att få en enhetlig matta - och ens trasor att räcka längre- är att använda tre skyttlar med olika trasor. Färgerna är inspirerade av en tapet.

Gles varprips är också fint.

En löpare med inplockat munkabälte.

Vävstugans bidrag till Väv 2014, är ännu finare i verkligheten.
Mobilens kamera är inte alltid den som gör vävarna rättvisa.

I lördags var det dags för oss att ta emot våra kollegor från Handvävare i Norr.

Det blev trångt i vårt lilla kök när alla skulle lyssna på vår vice ordförande Ulla, som visade vävar och berättade sin vävhistoria. 

 Som värdinna hann jag knappt få upp min kamera förrän det var dags för gästerna att åka.

Ett mycket trevligt gäng att ha på besök!

I går afton var det dags för oss att besöka Kåges Vävstuga. Där var det säsongsavslutning med fest på smörgåstårta, så vi kunde inte ha valt en bättre dag.

Maria Martinell visade oss sina fina mattor, som hon oftast kantar med tyg i matchande färg.

Hon skär alla sina mattrasor med rullkniv. Särskilt jeanstrasor är ju så tungt att klippa, och går inte heller att riva.

Denna matta kallad Engelsk konfekt är väl för bedårande?

Kärt besök i vävstugan

I går kväll fick vi besök från en av våra systerföreningar - Vävstugan i Bergsbyn.
Det var väldigt trevligt , i synnerhet som vi fick återse en av vår förra medlemmar och höra lite om utställningen som ska visas under VÄV 2014 i Umeå.
De visade stort intresse för vår skaftväxlingsväv.

Det är många år nu sedan vi hade nöjet att ha Gudrun Söderholm hos oss. Hon introducerade oss i skaftväxlingens mysterier. Egentligen är det inte så mystiskt, när en väl fått klart för sig hur det funkar. Det behövs bara en slags anordning som gör det möjligt att växla skaft, för att få till ett friare mönsterskapande.

Kinesiska solv kallas de långa solven.

Jag har provvävt en bit för att se att det funkar.

Det finns andra konstruktioner på skaftväxlingsapparater, men denna använde vi när vi lärde oss och den fungerar skapligt. En får dock hålla ögonen på knutarna så dom inte hoppar ur sina skåror.

Gisela von Weisz har gett ut en bok i ämnet, för er som vill lära er mer. 

Trasmattan förr och nu

En inbjudan gick ut även till oss i Norsjö att besöka ett evenemang i grannkommunen Malå. Rubriken var "Trasmattan förr och nu", och vi uppmanades att ta med en ( eller flera), nya eller gamla mattor för att visa upp i Byalokalen i Svedjan, Malå. Inbjudan stod Mona Eriksson för - eldsjäl i Vänortsföreningen Malå-Medvezhergorsk. De hade besök av tre damer från vänorten i ryska Karelen som ville förkovra sig i vävning med trasor. Hemslöjdskonsulent Kristina Ersviken fanns på plats för att bistå föreningen i den uppgiften.
Kvällen var samtidigt ett led i firandet av Hushållningssällskapets 200-årsjubileum.

Först skulle alla mattor märkas med namn, årtal och teknik.

Salen fylldes snart av förväntansfulla damer

och faktiskt även någon herre.

Kvällens raritet var nog denna stora matta som vävts på en kurs i Ruskträsk på 20-talet.
Tyvärr var belysningen inte fördelaktig för min mobilkamera, så mattorna kommer inte till sin rätt.

"Ormmatta" från 40-talet i rosengång

Från Medvezhergorsk kommer denna bonad vävd av trasor.

Och jag hade turen att vinna dessa båda broderade ryska skönheter avsedda att använda som skydd mot varma plåtar. 

De 50-tal besökarna- inklusive undertecknad - var nöjda med aftonen, uppvisningen av alla mattor och det goda fikat inte att förglömma. Det känns hoppfullt att se att intresset för handvävning fortfarande finns kvar i bygden.
Trevligt initiativ av Mona och hennes kompisar i vänföreningen.

Årsmöte och nya planer

Så var årsmötet avklarat i en anda av samförstånd och gott humör.
Alla 14 aktiva medlemmar deltog på mötet, så det blev riktigt trångt i det lilla köket.
Britt Hedlunds goda smörgåstårta hjälpte förmodligen till att hålla humöret på topp.

 

Verksamhetsplanen ser ut som följer: Fortsatt förkovring i vävnadskonsten. En lista med önskemål om vävar och tekniker sätts upp för att vi ska ha bättre koll på medlemmarnas önskan.
Visning av vävstugan för en grupp vävare från Gammelstad, Luleå .
Öppet hus under kulturevenemanget Broarna Runt till sommaren.
Besök hos andra vävstugor i närområdet.
Besök på mässan Väv 2014 i september.

Sedan brukar det alltid dyka upp erbjudanden som är svåra att motstå under året, så planen kan utökas efterhand.

Årsmötestider

Åren rusar fram och nu har tycker jag att årsmötena kommer väldigt tätt.
Medan jag funderar på formuleringen av årsmötesberättelsen, så inser jag att vi haft ett väldigt trevligt år, även om vår tilltänkta långresa till Tyskland inte blev av detta år.
Ett par av våra medlemmar har fyllt jämna år och vi har bland annat besökt Böle och fått gofika av hög klass.

Mycket av vår verksamhet besår av social samvaro. Under fikapauser och "Göra färdig-kurs" hinner vi avverka många intressanta samtalsämnen. Vi är inte alltid överens, men har högt i tak i våra diskussioner.  Ljudnivån kanske är väl hög ibland men vi skiljs alltid som vänner. 

Men vi väver ju förstås också.
För tillfället har vi igång 6 mattvävar i olika tekniker , två plädvävar, en damastväv, en våffelväv, en hålkrus, två små ripsvävar, en doroteadräll, en HVteknik i lin och en tunnare mattvarpsväv i tuskaft för div. experiment.

Solvår rullar av sitt färdigvävda möbeltyg .Många meter blev det.

Ingrid väver konst i HVteknik.

Eva väver en pläd i växtfärgat garn

Monicas pläd är i gråtoner

Gudrun solvar ripsväv

Ingmarie väver grytlappar i samma teknik

Lillemor vill testa bandvävning

Barbro har solvat hålkrus med inspiration från ett gammalt överkast som jag får förmånen att testa.

 En tuskaft eller två - det är frågan?

Knutar i väven

Riksförenigen för handvävning har temat "Knutar i Väven " 2012-2014. Hade inga direkta planer på att bidra med något, men den väv jag nu kämpar med verkar fylla kriteriet.
Varpade en sjalväv av lite blandade ull- och silkegarner och tog även med ett turkosfärgat angoragarn jag köpt på en vävmässa för några år sen. Men det skulle visa sig ödesdigert. Det höll att varpa men inte i väven! Vet inte hur många trådar jag lagat hittills, och bara kommit någon decimeter. Kanske är det straffet för att jag använder angoragarn av okänt ursprung. Hade varit bättre att jag spunnit upp den egna angoraullen. Men tiden räcker ju inte alltid till allt man skulle vilja hinna. 

Något bättre gick det efter att jag penslat på en "välling". Jag fick receptet av min kompis Ulla : 1 msk vetemjöl, 1 msk salt, 1 msk potatismjöl, 1 l vatten vispa koka upp och låt svalna.

Tur att inte varpen är så lång. Hade beräknat till två sjalar, men får jag en som går att använda så får jag vara nöjd. men en lär sig ju alltid något av ens misstag. Nu vet jag att det aldrig skadar att kolla dragfastheten på garnet innan varpning. 

Hösten är här-hösten är härlig!

Så har den då äntligen kommit. Hösten som ger oss friheten att sitta vid våra vävstolar utan att känna att vi borde vara ute i solen.

 Det är inte så att jag inte uppskattar sommaren. Denna sommar har ju varit alldeles osedvanligt lång och skön. Och många sysslor, som att klippa trasmattor och spinna garn, kan en ju med fördel göra utomhus vid vackert väder. Men nog är det en speciell känsla när det regnar och blåser, och en får sitta inne och dunka på sin kära vävstol.

Nu har jag också hittat en lösning på problemet att väva vid TVn utan att störa omgivningen.
Den lilla ramen Zoom Loom tar inte mycket plats , och är helt ljudlös. 

Fyra små fyrkanter vävda i handfärgat merinogarn blev till lavendelkuddar. 

Så fick jag äntligen användning för lavendeln jag köpte i Amsterdam.